Större hänsyn i samband med vägpassager

Historiskt sett har vägtrummor och liknande i första hand anlagts för att leda bort vatten och försäkra att vägar inte spolas sönder. Under senare år har dock Fiskevårdstjänst med glädje kunna konstatera att allt större krav ställs- och att större hänsyn tas till ekologin i samband med trumbyten i våra vattendrag.

Förutom att fisk och andra vattenlevande arter ska kunna passera läggs exempelvis stor vikt på att anläggningarna ska förses med naturligt bottenmaterial samtidigt som de ska vara väl tilltagna i framför allt bredd. En större slukförmåga kan samtidigt ses som en samhällsnyttig försäkring med tanke på pågående och framtida klimatförändringar.

Mot den nämnda bakgrunden har Fiskevårdstjänst under året bytt ut fiskvandringshämmande och otidsenliga vägtrummor på tre platser i tre olika vattendrag i SV Hälsingland. Uppdragsgivare var Stora Enso Skog AB för anläggning av två valvbågar, samt Mållångens Samfällighetsförening för anläggning av en större rundtrumma.

I ett av vattendragen förekommer rikligt med flodpärlmussla vilket med tanke på grumlingspåverkan krävde dispens för flytt av musslor (länsstyrelsen). Totalt flyttades och sumpades 155 musslor uppströms arbetsområdet för att efter åtgärd återplanteras nedströms.

Före åtgärd Stenån: Två st. 1,2 m rundtrummor med fall både på uppströms sida (plankor) och nedströms sida skapade vandringshinder.

Efter åtgärd Stenån: En 4,5 m valvbåge på betongfundament och en 2,5% lutande naturbotten skapar strömvattenbiotop för fiskvandring mm, samt fri passage för utter och andra djur. Notera att det under perioden rådde extremt lågt flöde i vattendraget.

Efter åtgärd Stenån: Ny strömvattenmiljö i bågen som dessutom är nivåhållande för Långsjön (Gruvbergets FVF) där det förekommer ett naturligt öringbestånd som kommer får stor nytta av passagen.

Före åtgärd Simmerbäcken: En endast 0,6 m vid plasttrumma låg för högt och brant med alldeles för hög strömhastighet som följd.

Efter åtgärd Simmerbäcken: En 1,6 m rundtrumma har anlagts lågt och flackt med en anlagd naturbotten av grus och sand. I korrekt anlagda rundtrummor på rätt plats ska det även avsättas finmaterial naturligt. Denna bäck mynnar för övrigt i ”Lidmans Svartån” vars öringar nu har fri vandringsväg upp till nya reproduktionsområden.

Före åtgärd Väst-Skogtjärnsbäcken: En 1,8 m vid rundtrumma låg för högt med ett fall i utloppet.

Efter åtgärd Väst-Skogtjärnsbäcken: En 4,5 m valvbåge på betongfundament och en 2% lutande naturbotten skapar strömvattenbiotop för fiskvandring mm, samt fri passage för utter och andra djur. Notera att det under perioden rådde extremt lågt flöde i vattendraget.